Posted in Uncategorized on 02/17/2010 08:02 em by ritzie
Nej, det blev inget valpbesök i helgen. Anders bytte kök hos sin mamma istället och jag stod för markservicen åt dem. Kanske lika bra det …
Måndagen kom och Lasso och Ritzie följde med på en timmes promenad med lite bus. Så åkte vi och tränade med några kompisar. Vi blev avbrutna av plogbilen så Ritzie var bara ute några minuter. När vi kom hem skulle vi gå ytterligare en promenad. Ritzie gick med i 10 min sedan satte hon sig. Jag stod där med 3 hundar och visste inte vad jag ska ta mig till. Så här har det inte varit sedan förra året. Grannen kom, och till och med hon, som mest är hundrädd, såg att Ritzie såg ledsen ut på ögonen. Det är så hemskt att se henne. Jag kopplade loss henne och lämnade henne för att hämta bilen men när jag försvann ur sikte kom hon mot oss. Så stannade hon och satte sig och vi gick vidare. Så fortsatte det tills vi kom hem. Dessutom har hon börjat galoppera mycket mera än tidigare. Det är för att avlasta då traven är jobbigare för kroppen. Det blev inga mer promenader för henne den dagen eller igår. Men imorse så vill hon hänga på när jag och Lasso skulle gå fm promenaden. Hon var pigg och började leka med Lasso. Vi gick inte så långt men de lekte desto mera. I eftermiddags var det också lek som gällde mellan Ritzie och Lasso. Hur kul som helst att se. Men det är så svårt att aldrig kunna planera, blir promenaden 10 min eller 1 timme ? Innan hon vart sjuk gick vi runt 2 tim de förmiddagar jag inte jobbade men nu vågar jag inte ge mig ut på långrundorna. Hon hade även svårt att hoppa upp i sängen på måndagen.
Vart går gränsen? Är det livskvalitet när hon har riktigt ont kanske 2 dagar i månaden, halvdan några dagar och ok men inte på topp resten. Jag vet inte och jag frågar mig själv om och om igen. Kommer hon någonsin kunna följa med på 2 tim promenader igen? Allt känns pest!


