2 lapska vallare

Ritzie har haft en bra julafton, följt med på promenad och fått lite julmat. Jag har njutit och slappat, frossat i TV-tittande. Pulsat i snön med Lasso.

Haft besök av rådjur, 20 meter från sovrumsfönstret. Den delen av tomten är avstängd för hundarna numera så rådjuren ska få äta gräset under snön ifred

Ritzie spanar in julklapparna! I år är den minst snygga granen vi någonsin haft men med mycket julpynt döljs det mesta!

Nu har jag pratat med veterinären både en och två gånger. Men han har inga svar att ge. Det kan vara kronisk myosit vilket betyder att musklerna sakta förtvinar och kan inte komma tillbaka. Läget kan förändras när jag har börjat ge henne B-vitamin. Mer prover ska tas. Ritzie var skapligt pigg i 12 dagar, hon gick med promenaderna som i och för sig inte var mer än 45 min som max men i lördags vände det neråt. Igår gick hon 100 meter och sedan fick jag bära henne tillbaka. Hon som avskyr att bli buren….

Chibby tycker snön är lite jobbig!

Var hos veterinären idag…Ritzie hängde verkligen med huvudet när hon kom dit, haltade, markerade smärta på flera ställen. Det känns som jag tjatar om allt men idag var det värre än värst.  Veterinären börjar misstänka att hon har en autoimmun sjukdom (autoimmun betyder att det egna immunförsvaret felaktigt angriper kroppens egen vävnad) På måndag ska hon läggas in och de ska ta lite vävnad från olika muskler och skicka på analys. När han pratade medicinering typ cytostatika, olika cortison preparat då höll jag på att bryta ihop.  Inte sätter jag min älskling på en massa mediciner resten av livet. Det känns som en liten bit av mig håller på att dö.